Sammanfattning av yogalärarutbildningen

Som ett bokslut och en sammanfattning av året. Eller egentligen av ett livsskifte. Ett skifte från stressad trebarnsmamma till lugn yogis. Från alla-tillags till mig själv. Från måsten till tillit. Från otålighet till tålamod. Från vill-ha-mer till tacksamhet.

Ja, det kan låta som klyschor eller kanske drömtillstånd, men jag lovar att det stämmer in på mig. Och förändringen har skett under 2016. Helt otroligt egentligen. Men inte o-troligt ändå.

Och allt beror bara på att yogan kommit in i mitt liv. Och en massa konsekvenser av den och ringar på vattnet, förstås! Det är egentligen inte bara yogan i sig, om jag ska vara ärlig. För den kom in tidigare än så i mitt liv. Men det är yogalärarutbildningen.

I januari 2016 började jag en ett-årig utbildning till kundaliniyogalärare. Egentligen visste jag inte varför jag skulle gå utbildningen. Jag hade igen direkt tanke på att bli yogalärare. Men jag bara visste att jag skulle gå utbildningen. Det var som den enklaste självklarhet. För mig, får jag tillägga. Kanske inte lika självklart för min man, som undrade varför jag plötsligt skulle lägga ett år och 40 000 kronor på något som att bli yogalärare. Men min övertygelse fanns där och det fanns inget annat alternativ för mig. Så så blev det.

Under året träffade jag helt fantastiska människor, alla med samma värderingar som mig. Många med en nyfikenhet efter det sprituella. En nyfikenhet på vad livet egentligen innebär. Vänner för livet. Kursen pågick under 5 helger på Yogainstitutet i Karlstad och 3 stycken 4 dagars-retreats på Ängsbacka, utanför Molkom i Värmland. Och det var lite som att komma hem.

Att få lära sig en massa om kroppen och hur yogan fysiskt påverkar kroppen. Att få diskutera yogiska filosofier om döden, andlig utveckling och en yogisk livsstil. Eftersom jag redan är vegetarian så var inte kosten så stor skillnad för mig. Men långt ifrån alla var vana vid maten som serverades på retreaten. Och långt ifrån alla kommer bli vegetarianer. Men att få prata olika etiska teorier med andra var otroligt intressant.

Vi fick också lära oss mer om själva yogan, med positioner, upplägg av yogapass och rollen som lärare. Vi fick lära oss andas! (Japp! Andas på riktigt!) Vi praktiserade meditationer och pratade om dess påverkan på vårt sinne och vår kropp. Vi sjöng mantrasånger och jag märkte att jag fullkomligt älskar det!

Vi fick en massa hemläxor, som att göra samma yogapass och även meditation under 40 dagar i rad, gå på 20 lärarledda pass, hålla egna yogapass, skriva en kursplanering, hemtenta och en hel del annat.

Så det här året har det liksom varit yoga för hela slanten. För jag har ju startat eget yogaförerag också. Och hållit kurser.

Men det gick bara inte att stoppa flödet. Det var bara att go with the flow, följa min intuition och lyssna på mitt hjärta.

För är det något som det här året lärt mig så är det att våga följa sitt hjärta. Att känna efter vad jag mår bra av. Inte någon annan. Bara jag. För inom mig finns alla svaren.

Tacksamhet över allt vackert i livet.

Tillit till att det kommer bli precis som det ska bli.

Tålamod. Patience pays.

Sanning. Att vara sann mot sig själv. Sann mot andra.

Det kan låta väldigt flummigt. Men det spelar ingen roll. De som vill tycka det får göra det. Jag dömer dem inte. Jag skulle vilja ge yogan till alla. För alla skulle behöva den. Och jag skulle rekommendera den här utbildningen till alla som vill gräva lite djupare inom sig själv. Som vill hitta sitt eget lugn. Men också sin egen kraft. Sitt tålamod.

2017 kommer bli ett fint år. Yogan kommer alltid finnas med och det här är bara början på en härlig resa. Såklart har 2016 haft sina upp- och nedgångar. Det är ju så som livet är. Och livet är till för att levas. Nuet – vår livs viktigaste ögonblick.