Sammanfattning av yogalärarutbildningen

Som ett bokslut och en sammanfattning av året. Eller egentligen av ett livsskifte. Ett skifte från stressad trebarnsmamma till lugn yogis. Från alla-tillags till mig själv. Från måsten till tillit. Från otålighet till tålamod. Från vill-ha-mer till tacksamhet.

Ja, det kan låta som klyschor eller kanske drömtillstånd, men jag lovar att det stämmer in på mig. Och förändringen har skett under 2016. Helt otroligt egentligen. Men inte o-troligt ändå.

Och allt beror bara på att yogan kommit in i mitt liv. Och en massa konsekvenser av den och ringar på vattnet, förstås! Det är egentligen inte bara yogan i sig, om jag ska vara ärlig. För den kom in tidigare än så i mitt liv. Men det är yogalärarutbildningen.

I januari 2016 började jag en ett-årig utbildning till kundaliniyogalärare. Egentligen visste jag inte varför jag skulle gå utbildningen. Jag hade igen direkt tanke på att bli yogalärare. Men jag bara visste att jag skulle gå utbildningen. Det var som den enklaste självklarhet. För mig, får jag tillägga. Kanske inte lika självklart för min man, som undrade varför jag plötsligt skulle lägga ett år och 40 000 kronor på något som att bli yogalärare. Men min övertygelse fanns där och det fanns inget annat alternativ för mig. Så så blev det.

Under året träffade jag helt fantastiska människor, alla med samma värderingar som mig. Många med en nyfikenhet efter det sprituella. En nyfikenhet på vad livet egentligen innebär. Vänner för livet. Kursen pågick under 5 helger på Yogainstitutet i Karlstad och 3 stycken 4 dagars-retreats på Ängsbacka, utanför Molkom i Värmland. Och det var lite som att komma hem.

Att få lära sig en massa om kroppen och hur yogan fysiskt påverkar kroppen. Att få diskutera yogiska filosofier om döden, andlig utveckling och en yogisk livsstil. Eftersom jag redan är vegetarian så var inte kosten så stor skillnad för mig. Men långt ifrån alla var vana vid maten som serverades på retreaten. Och långt ifrån alla kommer bli vegetarianer. Men att få prata olika etiska teorier med andra var otroligt intressant.

Vi fick också lära oss mer om själva yogan, med positioner, upplägg av yogapass och rollen som lärare. Vi fick lära oss andas! (Japp! Andas på riktigt!) Vi praktiserade meditationer och pratade om dess påverkan på vårt sinne och vår kropp. Vi sjöng mantrasånger och jag märkte att jag fullkomligt älskar det!

Vi fick en massa hemläxor, som att göra samma yogapass och även meditation under 40 dagar i rad, gå på 20 lärarledda pass, hålla egna yogapass, skriva en kursplanering, hemtenta och en hel del annat.

Så det här året har det liksom varit yoga för hela slanten. För jag har ju startat eget yogaförerag också. Och hållit kurser.

Men det gick bara inte att stoppa flödet. Det var bara att go with the flow, följa min intuition och lyssna på mitt hjärta.

För är det något som det här året lärt mig så är det att våga följa sitt hjärta. Att känna efter vad jag mår bra av. Inte någon annan. Bara jag. För inom mig finns alla svaren.

Tacksamhet över allt vackert i livet.

Tillit till att det kommer bli precis som det ska bli.

Tålamod. Patience pays.

Sanning. Att vara sann mot sig själv. Sann mot andra.

Det kan låta väldigt flummigt. Men det spelar ingen roll. De som vill tycka det får göra det. Jag dömer dem inte. Jag skulle vilja ge yogan till alla. För alla skulle behöva den. Och jag skulle rekommendera den här utbildningen till alla som vill gräva lite djupare inom sig själv. Som vill hitta sitt eget lugn. Men också sin egen kraft. Sitt tålamod.

2017 kommer bli ett fint år. Yogan kommer alltid finnas med och det här är bara början på en härlig resa. Såklart har 2016 haft sina upp- och nedgångar. Det är ju så som livet är. Och livet är till för att levas. Nuet – vår livs viktigaste ögonblick.

Att bli yogalärare

Under hela 2016 läser jag till kundaliniyogalärare. Jag trodde mest det skulle vara ett sätt att lära sig yogan bättre. Och att kunna veta hur man lär ut yoga, om jag skulle bli sugen på det framöver. Men det har visat sig vara något annat. Något mycket större. Det här är en resa till att hitta mitt inre jag, min inre kreativa kraft, min totala medvetenhet om mig själv och min koppling till det oändliga.

När jag gör yoga så får jag ju känna en liten del av detta. Jag får skrapa på ytan. Men nu när jag läser till lärare så får jag verkligen gå till djupet av mig själv.

Och så får jag lära mig så mycket mer om yogan än jag nånsin trodde var möjligt. Och jag blir bara mer och mer övertygad om att yoga är något som alla borde utöva. Varje dag! Då skulle vårt samhälle se helt annorlunda ut. Med färre sjukskrivningar, färre sömntabletter, fler lyckliga människor! Och mindre osämja!

Jag känner att jag låter lite som en frälsare. Och herregud, det är lite så jag känner mig efter fyra dagars retreat på underbara Ängsbacka. Denna fantastiska plats som fullkomligt fångat mitt hjärta!

fb_img_1474309938196.jpg fb_img_1474309640293.jpg fb_img_1474264219704.jpg wp-image-2018677612jpg.jpg 20160916_194729.jpg wp-image-1430699645jpg.jpg wp-image-1775965725jpg.jpg 20160915_194626.jpgwp-image-362760421jpg.jpg

Vill du investera i dig själv? Då kan jag varmt rekommendera den här utbildningen. Jag går den på Yogainstitutet i Karlstad (med några härliga retreats på Ängsbacka) men den finns också på fler platser i landet. Jag har skrivit lite mer om vad vi tar upp på utbildningen här. Hör gärna av dig till mig om du undrar över något.

En annan sak, förutom att man verkligen får jobba med sig själv, är att man träffar så många fantastiska människor. Så många fina möten, så många olika livsöden. Så mycket medkänsla, omtänksamhet, kärlek, glädje och sorg. Ett ställe där alla känslor är okej. Där allt är accepterat. En utbildning som inte bara ger mig kunskaper inom yogan och mig själv utan där jag också får vänner för livet.

Nog med glädjerus. Nu ska jag göra mig färdig för sängen. Imorgon är det mitt vanliga jobbs tur att ta lite plats igen. Men yogan kommer för alltid ha ett plats i mitt hjärta.

Yogalärarutbildning igen

När jag berättar för någon att jag går en yogalärarutbildning så blir de alltid lite förvånade när jag säger att den håller på ett helt år. ”Hur svårt kan det va egentligen?” tänker de nog. Och tänker man att jag bara ska kunna lära ut lite rörelser, så låter det såklart långt med ett år. Men det är ju så mycket mer än så. Det här är ett axplock av vad kursen innehåller:

  • Yogisk historik  och filosofi
  • Forskning på yoga
  • Fysiologi och anatomi. Både yogisk och västerländsk.
  • Andningstekniker
  • Yogisk livsstil med sunda matvanor, örter och matens påverkan.
  • Yoga för olika åldrar och humanologi
  • Meditation och mindfulness
  • Mantrasånger
  • Förberedelse för yogaklass, med pedagogik, etisk kod, rollen som lärare, ansvar som lärare.

Under året är det totalt åtta träffar och vi har hittills genomfört fyra utav dem. Senast i helgen var vi på Ängsbacka (onsdag kväll till söndag kväll), som är en kursgård några mil norr om Karlstad. Ängsbacka, en fantastisk plats på jorden.

Jag kan utan tvekan säga att den här kursen är en av de bästa sakerna jag gjort i mitt liv. Näst efter att föda barn. För så mycket som jag lär mig om yoga. Men framförallt om mig själv. Jag lär mig att se vem jag verkligen är innerst inne. Även om jag trodde att jag visste det redan. Men nu finns en annan djuphet och en annan förståelse. En förståelse för att allt är okej. Jag är okej. Det är okej. Allt är precis som det ska vara. Och hela gruppen finns där för varandra. Vi har skrattat tillsammans. Gråtit tillsammans. Öppnat oss för varandra och stöttat varandra.

Nu är det långa fyra månader tills vi ses nästa gång. Och tills dess har vi i läxa att undervisa minst åtta pass. Att göra yoga på egen hand, samma pass minst 40 dagar i rad. Och lite läs- och skrivuppgifter. Men allt känns bara roligt. Och spännande. Yogan är liksom här för att stanna i mitt liv.

Det har börjat bra. Jag har gått upp före alla andra här hemma på morgonen (och tro mig, det blir ganska tidigt) för att göra en timmes yoga. Så hade jag tänkt fortsätta. Inte bara i 40 dagar. Jag hoppas att den här härliga energin håller i sig länge till. Annars får jag höra av mig till någon av mina kurskamrater för att få lite pepp. Eller för att få lite medhåll om att det faktiskt är lite jobbigt att ändra en vana. För gruppen finns där. Och min härliga yogaresa fortsätter. Följ gärna med, om du vill!

Ängsbacka maj med Sada sat

 

Min debut som lärare

Under yogadagarna på Ängsbacka hade jag tagit på mig att hålla mitt första practicum, dvs hålla ett obligatoriskt yogapass för de andra som ska bli lärare. Jag hade valt ett pass som jag gjort flera gånger och förberett mig hyfsat. Men jag hade inte byggt upp någon större nervositet kring det hela. Jag fick öva lite på en vän dagen innan och insåg att jag inte alls var så förberedd som jag trott. Det är ju jättesvårt att förklara övningarna på ett så enkelt sätt att de hela tiden kan sitta och blunda. Det blev många ändringar och överstrykningar.

Och så gick jag upp där. På det lilla podiet, framför ungefär 35 förväntansfulla yogisar. Och bara gjorde det. Vilken känsla! Orden bara kom och jag kände en sån styrka och glädje. De gjorde snällt precis som jag sa och jag avslutade med den svenska versionen av ”May the long time sun”, som man alltid ska tona ut med. Jag frågade vår lärare, som ursprungligen är från USA, men nu bor i Italien, om det var okej att jag sjöng den på svenska. Och då sa hon att hon aldrig hört den versionen förut men att den var jättevacker. Och att det självklart gick bra. Att få de fina orden från Sada Sat Kaur kändes ofattbart och värmde rakt in i själen.

Jag fick verkligen mersmak och har redan börjat tänka på när jag ska få vara med om detta igen. För snart händer det. Nu börjar resan. Läs gärna mer under Aktuellt, om du är intresserad av var jag ska hålla i yoga.

Yogaretreat på Ängsbacka

De senaste fyra dagarna har jag och mina blivande yogalärarkollegor och numera kära vänner spenderat på Ängsbacka. Det är en fantastisk kursgård några mil norr om Karlstad som består av en stor herrgård med flera tillhörande byggnader. Den mesta tiden har vi spenderat i en stor lada, där både våra övernattningsrum och vår yogasal fanns. Den här gången fick vi lära oss mycket om andning, mantran och anatomi. Oerhört spännande!

När man träffas sådär, en grupp av människor som ska lära sig något nytt på en ny plats, så uppstår en speciell känsla. De alla meditationer som vi gör tillsammans skapar en magisk vibration och allas känslor är hela tiden på ytan. Därför blir det mycket kramar, gråt, skratt och kärlek. Fyra dagar känns som en evighet. Samtidigt som det slutar alldeles för tidigt. Om sex veckor är vi tillbaka här och då har träden blivit gröna och jag ska ha hållit i tre yogapass tills dess. Hoppsan.

(Alla bilder har fina Anna tagit.)