Ibland vill livet något annat. Den smala stigen som du följt ett tag tar plötsligt slut och du viker istället av på en större led. Där är det raka vägen fram och nu när det är så rakt och brett så går det enkelt att öka takten. Ja, du nästan springer fram på den raka vägen, som är ditt liv. Det kan vara härligt när allt går så smidigt och snabbt.
Men plötsligt inser du att du vill inte springa fram i ditt liv. Du vill ju hinna njuta av allt utanför fönstret. Allt där på sidan av vägen.
Det behöver inte betyda att du måste återgå till de slingrande stigarna. Kanske ska du bara sakta ner hastigheten lite. Unna dig att ibland stanna upp och se dig omkring. Känna att livet är vackert och att du själv kan välja hur du vill hinna uppleva det.
Det behöver inte braka innan vi bromsar. Men om du känner att du springer på lite för snabbt så behöver du bromsa. Lägg då ut lite väghinder som gör att du inte kan komma upp i så hög hastighet. Mitt väghinder blir nu att gå ner i arbetstid. Mina andra väghinder har alltid varit yogan, familjen och skogen.
Vad är ditt väghinder för att den där snabba vägen inte ska bli en motorväg?
