Vad händer nu?

Ja, vad händer egentligen? Jag som för ett halvår sen satsade fullt ut på mitt yogaföretag. Men som ni har kunnat läsa i tidigare inlägg så har jag nu pausat yogan lite. Pausat företaget. Men absolut inte pausat livet, förstås. Nu har jag tänkt om lite, baserat på mina nya förutsättningar. Tyvärr orkar jag inte vänta in den tiden då jag återigen kan ha yoga och utbildningar inomhus i grupper. Jag är alldeles för otålig. Och det håller inte ekonomiskt.

Och ärligt talat så vet jag inte om det skulle hålla ekonomiskt även om inte coronavågen svept in över världen. Det är tufft att hela tiden behöva bevisa att det man gör är bra och värt pengarna. Det sliter att hela tiden leta uppdrag och få folk att förstå hur fantastiskt yoga skulle vara att ha på arbetsplatsen eller konferensen eller hur nyttigt det skulle vara som företagshälsovård.

Som jag skrivit förut så känner jag mig inte heller hållen av yogan längre. Inte på samma sätt. Inte uppburen av en stabil grund längre.

Så jag släpper stoltheten. Erkänner att det inte gick just nu. Säkert bidrog corona till stor del. Men jag är nu ändå färdig med att bara driva eget. Jag vill ha kollegor. Någonstans att gå på morgonen. En lön på kontot varje månad. Känna att jag utnyttjar min kompetens och använder min erfarenhet till något mer. Mer än bara yoga.

I april fick jag en timanställning där jag jobbar ungefär 70%. Det är roligt, men känns ändå bara som något tillfälligt. I väntan på något annat. Och jag blir lite irriterad på mig själv att jag inte kan vila i stunden och bara njuta av att jag har ett bra jobb där jag kan styra mycket själv. Trots att jag är otroligt tacksam över det så är det ändå som att jag väntar på det där andra. Som är en del av min stig längs livet.

Och när jag skriver det så inser jag att det här förstås också är en del av livets väg. Det blev inte som jag tänkt. Men tänk vad tråkigt om livet alltid blir som man har tänkt.

Så jag stannar ödmjukt upp. Tar några djupa andetag. Andas in livskraft. Andas ut det som jag kan släppa. Och känner att jag lever just nu.

PS. Jag kommer hålla några fler yogapass utomhus i sommar. Inga datum inplanerade dock.

2 kommentarer på “Vad händer nu?

  1. Hej Maja,
    Jag har aldrig träffat dig eller varit på något pass utan enbart kommit i kontakt med dig via din väldigt fina och underbara hemsida.
    Jag är själv nybliven kundaliniyogalärare så jag tror att jag kan förstå det virrvarr av känslor som uppkommit sista tiden. Precis som du hämtar jag energi och kan få stillhet när jag är ute i naturen, man får njuta av allt vackert som finns runt omkring oss och njuta lite extra av solens strålar just nu.
    Det enda jag ville var att skicka över lite kärlek och energi till dig, vi kan alla ha perioder då det känns extra tufft. ❤
    Och självklart vill jag även tacka för all tid, energi och kunskap som du lagt på din fina hemsida!
    Tack och ta hand om dig! ❤

    Gilla

    • Hej Emelie!
      Åh tusen tack för de fina orden! ❤️ De värmer verkligen!! Vi får alla hitta våra sätt att finna lugn och hämta energi, framför allt detta året. Medvetenheten som yogan ger oss är jag otroligt tacksam för. Ta hand om dig! Kram Maja

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: