När lusten tar slut

Det har varit ganska tyst här på sistone. Ganska lite inspiration. Ganska lite yoga. Men det är också en spegling av mitt liv just nu. Luften kring yogan gick liksom ut mig när viruset tog samhället i sitt grepp. Kanske borde jag hjälpa er att släppa oron nu. Vara en god yogalärare och sprida yogans lugnande tekniker. Men tyvärr har jag inte orkat det. När kreativiteten och elden falnar så har jag svårt för att låtsas. Att klämma fram något bara för att. Det behöver komma från hjärtat, annars funkar det inte för mig.

Hemma har jag inte kunna ta hjälp av mantrasånger eller morgonyoga för att komma till ro, såsom jag alltid brukat kunna. Jag kan göra lite yogaövningar, men den där känslan är ändå inte där. Jag vet att det inte bara beror på corona. Det beror också på det som kommit fram om Yogi Bhajan. Mannen som spred kundaliniyogan i västvärlden och som dog 2004. Nu har det framkommit fruktansvärda saker om honom, som maktmissbruk, sexuella övergrepp och allt möjligt som jag verkligen inte tänker ställa mig bakom. Även fast jag vet att han inte är kundaliniyogan, så hör det på något sätt samman. Han har utformat alla yogapass och ibland funderar jag på om vi gör vissa tekniker för att han vill ha oss i sitt grepp eller för att de faktiskt har en verkan. Jag vet, det kan låta nojigt. Men ni vet hur det kan gå när man har för mycket tid att tänka. Då tänker man för mycket.

Det som hjälpt mig är skogen. Där hittar jag lugnet. Skogen som alltid finns där. Lyssnar alltid. Tar alltid emot och hjälper mig att släppa det jag inte behöver ha kvar.

I fredags hände något härligt i skogen. Efter veckor av olust kände jag äntligen att jag ville lyssna på mantrasånger igen. Jag vet inte varför, det bara kom till mig väldigt starkt. Och det var så härligt att kunna njuta av mantrasångernas helande kraft igen. Jag såg den ensamma tallen mot den gråa skyn och tänkte att kanske är tallen ensam. Men om man sänker blicken så går rötterna ner i marken, som delas av massvis med träd. Marken som är hem åt massor av djur och där symbiosen hela tiden pågår. Vi är ju alla del av det. Vi delar alla samma jord. Vi hjälps alla åt. Den ena kunde inte existera utan den andra.

Min vardag rullar på lite snabbare nu, då jag fått ett tillfälligt jobb. Det känns skönt att inte behöva oroa sig över ekonomin längre. Men jag funderar mycket på yogan och hur min framtid med yogan ser ut. Det känns lite som om jag lagt hela mitt hjärta i mitt företag och nu har hjärtat spruckit lite. Men det lagar sig sakta men säkert.

Jag kommer ju ha lite utomhusyoga och det blir säkerligen mer yoga framöver. Men då vet ni i alla fall varför det är ganska tyst här. Mitt hjärta behöver hela lite först. Lusten behöver komma tillbaka. Det får ta den tid det behöver.

Man får inte alltid det man drömmer om. Man får det man behöver. ❤

2 kommentarer på “När lusten tar slut

  1. Det är lite så med min yoga också…Jag gör min morgonyoga och kvällsmeditation varje dag men den där djupa fokusen infinner sig inte.
    Skogen har jag mycket hjälp av…Skogen i sig fungerar som helande för mig.
    Vi får hålla hoppet uppe och fortsätta i den mån vi kan…

    Ha det så gott.

    Ps jag är jättenöjd med mattan och kokosolja
    🙏

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: