Paus, karantän och ombokningar

Jag har minst sagt haft en omtumlande vecka. Det Italien som vi kom hem från för en vecka sen har nu försatts i karantän. Och det har vi också. På bussen vi åkte med har flera testats positivt för coronaviruset. Vi har dock inte haft några symptom och därför inte heller fått testas. Men vi lever nu i något slags mellanrum. I väntan. Isolerade. Hela familjen på fem personer behöver stanna hemma en vecka till. Inte träffa några andra, inte handla, barnen får inte leka med några. Alla mejl och sms jag skickat, om att ”nej, vi borde inte smittat någon, eftersom vi inte haft några symptom på viruset”. Alla oroliga undringar. Är vi säkra?

Men också alla omtänksamma människor som undrar om det finns något de kan göra för oss. All kärlek och omtanke. Det gör mig rörd. Tack!

Dagarna flyter in i varandra. Vi tar tempen regelbundet. Försöker hitta på aktiviteter här hemma så att barnen får en dräglig tillvaro. Så att de håller sams. Så att det inte blir så mycket skärmtid. Vi kämpar på.

Skulle någon av oss få symptom så gäller det att hela familjen smittas och testas positivt. Annars kommer vi med största sannolikhet få vara hemma ännu längre. Väntan. Många tankar som hinner susa genom huvudet. Jag vet ju att det bara är mitt sinne som skapar dessa tankar. Jag vet ju att jag skulle kunna meditera för att hjälpa tankarna att försvinna. Men det är också svårt att komma ifrån. Min man har inrett ett kontor åt sig här hemma. Och jag förväntas på något vis hålla ställningarna med mat och barn. Eftersom jag ju inte har något ”riktigt” jobb. Det är klart att det går att sätta mitt jobb lite på paus. Men jag ska ändå försöka jobba lite den här veckan. Är skönt att tänka på något annat. Jag får kanske möjlighet att spela in några fler digitala yogapass. Det riskerar ju inte att smitta i alla fall.

Med lite perspektiv så är det såklart inte det minsta synd om oss. Vi är friska. Kanske klarar vi oss väldigt lindrigt undan. Vi har allt vi behöver. Vi får hjälp med handlingen. Vi hinner göra sånt vi inte brukar hinna. Vi kan träna ute i trädgården. Hinna umgås. Rensa. Pussla. Barnen får lära sig att hjälpa till mer här hemma. Barnen får öva sig på att hålla sams. Båda grabbarna har själva fått baka smarrigt fika till oss andra. Så vi alla växer. Snart är det här något vi kan se tillbaka på och skratta åt.

Den yoga jag har haft inbokad har jag fått flytta på. Retreatet. Som jag sett fram emot så mycket. Förhoppningsvis hittar vi en helg i maj då vi kan hålla det istället. Jag kommer lägga ut nytt datum så fort jag vet.

Jag funderar på vad universum vill att vi ska lära oss av det här. Världen är skör. Men det finns så mycket värre saker än ett virus. Kanske kan vi inse att vi behöver resa mindre. Kanske kan vi lära oss att ta hand om varandra bättre. Kanske kan vi uppskatta det vi har lite mer. Kanske behöver vi bara en paus från all vardagsstress. En tålamodsprövning som egentligen inte är en så stor grej. Om man sätter det i lite perspektiv.

Kärlek till er alla där ute.

3 kommentarer på “Paus, karantän och ombokningar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: