När barn gör yoga

Innan ett barnyogapass så vet jag aldrig riktigt hur många som ska komma. Barn är ju så ombytliga och spontana vilket gör att dagsformen och lusten just nu är avgörande för vad de ska hitta på härnäst. Där tror jag att vi vuxna har något att lära oss. Lite mer våga ändra våra planer ifall vi känner för att göra något annat.

Men igår blev Yogaloftet nästintill fullsatt med barn, mellan 6 och 11 år. När de kommer in är de alltid lite busiga, förväntansfulla och pratiga. De flesta känner varandra och det skojas en liten stund, tills jag påminner om att vi nu ska börja. Och på Yogaloftet ska det ju vara lugn och ro. Det har vi alla kommit överens om. Och det tror jag alla barn tycker är väldigt skönt. Att få ha det lugnt. Att ha ett ställe där man vet vad som gäller och där det verkligen är tillåtet att vara precis den man är. Här är det lugn musik och mycket tystnad. Här är det tillåtet att ha och visa alla känslor. Men också med en förvissning om att det som händer där stannar där. Ingen i skolan kommer prata om hur jag såg ut när jag gjorde yoga. Det har vi alla bestämt, när vi skrev upp de trivselregler som gäller (och som vi påminner varandra om). Dessutom blundar barnen mestadelen av tiden.

Olika barn har givetvis olika lätt för att komma ner i varv. Det är ju precis samma sak med oss vuxna. Det beror ju också på vad som hänt oss under dagen. Men en sak som är säker är att efter ungefär 45 minuter så är alla barn väldigt lugna, väldigt avslappnade, glada och grundade.

Skillnaden mot att göra yoga med vuxna är att barn är mycket smidigare och vigare. De orkar inte hålla fokus lika länge. (Jag gör ungefär samma övningar som med vuxna, men lite kortare stund. Jag tror inte barn behöver leka fram yogan, de kan hänga med ändå och det blir lite mer på riktigt, i alla fall i den här åldern.) Och en stor skillnad: de vågar sjunga! Vi avslutar alltid barnyogan med en mantrameditation och det är så fantastiskt! Jag blev alldeles rörd igår när jag hörde hur alla klämde i och sjöng. Förhoppningsvis har de aldrig fått höra att de inte kan sjunga. Eller inte börjat tvivla på att de inte kan. För så verkar det vara med vuxna. Vi tänker lite att ”inte ska väl jag” eller ”jag kan nog inte sjunga så fint”. Men det är ju inte det som mantrameditationerna handlar om. Här kan alla sjunga. Alla! Jag försöker göra det till en avslappnad stund så att alla ska känna sig bekväma. Men de vuxna har alltid mer spärrar än barnen. (Vilket vi genom livet lärt oss att vi kan behöva ha.)

Igår sjöng vi ”To make the impossible possible” av Siri Sadhana Kaur. Texten är ett enkelt mantra som betyder ungefär Jag är du, du är jag, vi är alla en, i samma kretslopp. Du skulle varit med igår, vi var alla som en uppe på Yogaloftet och känslan hängde kvar inom mig länge. Jag tror och hoppas att det gjorde det på barnen också.

Nästa fredag finns en ny möjlighet att vara med på barnyogan. Läs mer om det här.

Tack till alla barnen som kom, ni är underbara! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: