Uppgivenhet, beslutsamhet och tacksamhet

Jag brukar alltid vara en sann optimist med massor av idéer. Men förra veckan mötte jag något nytt. Jag vaknade och kände mig inte glad. Ingen energi. Inte ens efter mina morgonrutiner med yoga så vände det. Det är ju klart att jag känt så förut. Men inte på väldigt länge. Jag kände mig nere och hade ingen ork att ta mig för något. Efter en stund insåg jag att det inte behövdes yoga utan att det var yoga som det berodde på. Det var oro jag kände.

Oro över att ni inte vill göra yoga med mig. Oro över att själv planera in en massa spännande aktiviteter men att sen i slutändan sitta där själv. Själv. Att först vara kaxig och säga upp sig från ett bra, roligt och välbetalt jobb för att sedan få noll och inget. Nej, noll och inget var väl kanske att överdriva. Jag fick ju i alla fall vara med barnen.

Ja. Det var så jag kände. Så jag började fundera på varför dessa känslor kom upp. Kanske var det för att jag jobbat ganska mycket med att förbereda inför höstens yoga och kände mig lite slutkörd. Samtidigt som det var ganska lite intresse för mina kurser och de andra sakerna jag planerat in. Jag försökte tänka allt det där som jag själv berättar för andra. Att alla känslor är okej. Att jag är inte mina känslor. Och jag försökte bota det med sånt som jag själv berättar för andra. Göra yoga. Meditera. Sjunga mantrasånger. Gå i skogen.

Det försvann inte på en gång. Efter lördagens 3-års-jubileum kändes det bättre. Det blev en väldigt fin dag. Mitt varmaste tack till er som kom!

Att hålla i ett yogapass kanske var botemedlet? Men det låg något kvar där och gnagde. Det blev lite bättre efter bollande med min man och efter att jag räknat på lite utgifter och inkomster. Och lite bättre efter att jag gått ännu mer i skogen och plockat svamp. I morse höll jag ett yogapass för personalen på dotterns förskola. Efter det var oron som bortblåst.

Det kommer bli bra. Hur det än blir. Det är ju det här jag ska göra. Behöver jag söka ett annat deltidsjobb också så gör jag det. Men jag kanske kan vänta lite längre än bara ett par månader. Mitt tålamod var tydligen inte optimalt just nu. Men jag jobbar på det. En kurs fick bli inställd pga för få anmälda. Men vad gör väl det? Jag kämpar på.

Mitt hjärta säger fortsätt med det här. Jag vågar lyssna på det.

Min intuition säger mig att det kommer gå. Jag vågar ha tillit till det.

Som min man säger: att ha eget företag innebär djupare dalar men också högre toppar. Efter en dal så tog jag mig upp på en topp igen.

En kommentar på “Uppgivenhet, beslutsamhet och tacksamhet

  1. Pingback: Egenföretagarens berg- och dalbana – Majas Yogaloft

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: