När marken rämnar

Gårdagen vill jag helst glömma så snabbt som möjligt. Men jag försöker istället samla ihop tankarna för att se vad som hände.

Huvudvärken kom redan på förmiddagen. Men då höll jag i ett enhetsmöte och tog en Alvedon för att orka. Det måste ju vara första felet.

Efter en powernap efter lunch kände jag mig ändå bättre. Och när jag förberedde för yogan så var fokuset inställt på kvällens pass. Men tydligen ville min kropp inte vara med. I slutet av det första passet fick jag en ordentlig huvudvärk. Den växte sig bara starkare och starkare. Som om någon tryckte ihop mitt huvud i ett starkt grepp och aldrig ville släppa. Efter avslutat yogapass fick jag lägga mig ner för att inte svimma. Och att hålla ett till pass var liksom inte att tänka på. De underbara deltagarna som varit på mitt pass motade nästa grupp som var på ingång, för att ge dem det tråkiga beskedet att det inte skulle bli något yogapass. Medan jag låg ganska hjälplös på yogamattan.

De hade kommit ända fram till Yogaloftet när de fick veta att det bara var att vända. Det är svårt att förklara känslan, men jag känner mig rätt så rutten över att jag orsakade det. I samma stund vet jag också att det inte går att göra något åt det. Att livet kan bli så ibland. Men det känns likväl tråkigt.

I nästa ögonblick började jag förstås tänka på vart detta kom ifrån och vad huvudvärken berodde på. Hade jag stressat för mycket? Kanske. Hade jag inte lyssnat på min kropp när jag på förmiddagen körde på fast kroppen redan då bad mig bromsa? Antagligen var det så. Tänk om det känns så här att gå in i väggen. Men jag som yogi, det ska väl inte hända mig?

Eller var det en hjärntumör? Eller en stark influensa? Vi som ska till Alperna på fredag, jag kan ju inte bli sjuk nu!

En massa olika tankar och känslor kom upp, som du ser.

Om jag tänker ayurvediskt så hade min annars starka pitta stärkts rejält genom två ägg som jag åt precis innan passet och genom det kaffe, kaffe och kaffe jag druckit… Och det ganska tajta schemat de senaste arbetsveckorna. Obalans i pitta ger lätt huvudvärk… Och så fullmånen på det. Då är månens krafter som starkast.

Och så skuldkänslorna över att behöva ställa in ett pass. Precis innan det skulle börja. Alla som tagit kraft till sig att komma ut hit.

Efter dubbla värktabletter så gick huvudvärken ner lite. Till en mer acceptabel nivå. Men att sova var svårt. Och även hela dagen idag har jag behövt ta värktabletter för att orka med huvudvärken. Även om det känns lite bättre nu.

Men jag inser att det tajta schemat jag hade på jobbet sprack helt. Viktigt möte med chefsgruppen, sju lönseamtal, presentation för nämnden och ett möte jag skulle hålla i där vi bjudit in alla krögare i stan. Allt fick avbokas. För även imorgon ska jag vila upp mig. Lyssna inåt för att se vad kroppen vill säga. Hjälpa den att rena sig själv, med mycket vila och vätska.

Men beslutet att sluta på jobbet för att dra ner på arbetstid och stress känns bara mer rätt. Jag gör det här för mig själv.

Och på fredag går bussen till Alperna. Med ungefär åtta andra familjer. Där blir det hotell, åka bräda, äta goood italiensk mat, öva på italienskan och kanske ta något glas prosecco. Ljuvliga tider. Livet går vidare. Inatt undrade jag om jag någonsin skulle kunna resa mig igen. Men bestämde mig för att använda mig av affirmationer som hjälp. Affirmationer där jag säger att jag mår bra på fredag. För jag ska med den där bussen.

Och jag vill tacka så mycket för all kärlek jag fått. För alla som brytt sig. Jag har gråtit för varje meddelande, mejl eller pm jag fått, med så fina ord. Ja, jag är viktig. Ja, jag är värdefull. Kroppen vet vad den behöver och det gäller bara att lyssna.

Tack för att du lyssnade på mig! Hoppas du lyssnar på din kropp nästa gång den försöker säga dig något. Ta hand om dig! ❤

Annonser

2 kommentarer på “När marken rämnar

  1. Ljus, kärlek och helande kraft till Dig Maja💝
    Kroppen pratar med Dig tills Du lyssnar på den❣️
    BRA JOBBAT att Du lyssnar på den😍
    Allt blir till det bästa🙏💐
    Kram☀️

    Gilla

    • Tack så mycket! För att det ska bli hållbart på lång sikt så är enda alternativet att lyssna på kroppen. Den har alla svar! Nu mår jag bättre, tack för omtanken! ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: