God fortsättning, snart är det färdigt

Julen. En högtid med så mycket förväntningar. Förväntningar från barnen att de ska få massor av julklappar, att tomten ska komma och att det ska vara en vit jul. Förväntningar från oss själva att det ska bli massor av god julmat, att det ska vara mysigt och fullt av julefrid. Förväntningar om att visa upp sin perfekta jul i sociala medier för att visa alla andra att jag faktiskt har ett väldigt spännande och underbart liv. Förväntningar om att hinna med så mycket, samtidigt som man ska ta det väldigt lugnt. Julkort ska skickas, mat ska handlas, julklappar slås in, avslutningar, lucia….

Hur alla dessa förväntningar ska kunna infrias undrar jag. Därför försöker jag släppa det mesta av förväntningar och krav. Så gott det går.

För oss blev julen lite annorlunda i år. Vår äldste son fick väldigt hög feber på måndagen innan jul. Det följdes av två dagars magsjuka, som äntligen blev bättre på torsdagen. Vilken tur, tänkte vi, då hinner vi säkert vara friska till julafton. Men febern gick aldrig över. Den höll sig kvar över 39 och ända upp till 41. Ända fram till julafton. Så julaftonskvällen spenderade han tillsammans med min man på barnakuten. Absolut piggare än vad han var några dagar tidigare. Men smal som ett benrangel och med väldigt dålig ork och energi. Vi har fortfarande inte fått något riktigt svar på vad det är. Antagligen ett elakt virus i form av en ordentlig influensa. Idag är febern äntligen normal igen och krafterna börjar komma åter. Men varken förberedelserna eller själva julafton blev ju som vi hade tänkt oss. Just nu är jag bara så tacksam för att viruset inte verkar ha letat sig upp till hjärnan. Eller att det var något annat otäckt. En influensa går över. Men det sätter allt i lite perspektiv.

Att få sova på madrass i sin tio-årings rum varje natt i över en vecka. Att oroa sig över att han skulle vara svårt sjuk. Att försöka få i honom vätska och näring hela tiden. Detta ständiga passande. Att se honom må så dåligt. Hjälplösheten över att inte kunna påverka. Det sätter liksom resten av livet på vänt. Paus. Inget är så viktigt som att vi alla får må bra.

Därför blev det ingen nyhet här den fjärde advent. Det blev inte direkt prioriterat. Förstås.

Men nu, kära vänner. Nu äntligen kan jag berätta att det är så gott som färdigt. Yogaloftet i dess nya skrud. En massa smådetaljer behöver förstås fixas. Fönsterbrädor, alla hyllor till yogabutiken, element, musikanläggning. Men ändå. Så gott som klart.

Så pass färdigt att jag igår kunde göra mitt första yogapass där. Det var så välbehövligt, eftersom jag prioriterat bort mitt morgonyogande i över en veckas tid. Så det var en fantastisk känsla ur så många aspekter.

Jag tror inte jag delat bilder på renoveringen här sedan i oktober. Så här kommer lite bilder.

Det är förstås enklare att se det själv, på plats. Du är förstås varmt välkommen hit om du är nyfiken!

Med en så underbar lokal så måste det förstås bli en ordentlig invigning. Så boka in 27:e januari i kalendern. För då smäller det! Mer om det kommer upp här på hemsidan inom ett par dagar. Nu när ”inför-jul-stressen” är borta och min son är nästan helt frisk så finns det lite mer tid. Lite mer tid till att fixa på loftet. Att få en stund vid datorn. Men också mer tid till att umgås med familjen. Att njuta av vintern och de sista dagarna av 2018. Hoppas du också har tid att njuta! ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: