Att släppa sina begär efter prylar – inte så lätt alla gånger
Min hopsnickrade yogabutik är något av det vackraste jag vet, i prylväg. Jag är inte så mycket för prylar, egentligen. Världen består av alldeles för mycket prylar, som vi på något sätt fixerar oss vid. Yogan handlar till stor del om att kunna släppa sina begär till ting och annat onödigt.
Jag ser såklart inte de fantastiskt vackra smyckena som jag säljer som onödiga. Merparten är gjorda av stenar med olika betydelser. Se bara på denna underbara mala, som endast består av amazonit. En sten som sägs öka känsligheten för och medvetenheten om våra tankar, känslor och handlingar gentemot andra människor.
Den har en härlig energi och jag bara väntar på att yoga med den runt min hals. Amazoniten är för den som vill och har modet att bryta upp och välja väg i samklang med sitt hjärtas innersta önskan. Ja ni hör ju.
Idag har jag även fyllt på butiken med flertalet örhängen. Det har jag inte sålt så mycket av hittills. Och ni vet väl alla vad man ska göra om man inte säljer så mycket av något? Fylla på lagret, såklart! Haha, yogisar är nog inte kända för att vara affärsmänniskor.
Men jag tänker att det jag erbjuder måste ju locka till köp och se vackert ut. Annars kommer det ju aldrig säljas. Så lite mer utbud behövs då faktiskt. Och det bästa är att jag får bestämma helt själv hur jag ska göra och vad jag ska sälja.
Inte nog med att stenarna har olika betydelser, har en härlig energi och är vackra. De är också schysst brutna, med visad hänsyn till både människa och miljö. En förutsättning för att jag vill sälja dem. Och arbetsmiljön i tillverkningen av smyckena har jag kollat upp. Zeldi sitter i källaren i Ulvsby, tre kilometer norr om yogaloftet och monterar. Och där får man både te och vänliga ord.
Så även om jag kanske har örhängen så det räcker enligt min man, så kan jag inte låta bli. De gör att jag känner mig strålande. På ett ganska billigt och enkelt sätt ändå, tycker jag!
